CPHFW sett från sidlinjen

Resan till Köpenhamn blev spontan. Två dagar efter att familjeresan till Spanien var över satte jag mig på flyget. Jag hade egentligen bestämt mig för att jag inte skulle söderut den här sommaren, men så kom det flera inbjudningar jag helt enkelt inte klarade av att motstå.

Första dagen startade med ett event där jag fick träffa flera av de andra talangerna i Avtajeva, ett riktigt bra gäng som nästan blev sammansvetsat resten av veckan. Därefter hoppade vi på cyklarna (och jag fick full förståelse för varför lokalbefolkningen frustreras över turister som stökar till rusningstrafiken) och satte kursen mot den första visningen under CPHFW:OpéraSPORT.

Jag hade minst sagt FOMO efter förra årets modevecka, och var därför extra spänd på vad Awa och Stephanie hade skapat denna säsong. "Growth" blev en värdig öppning på veckan, presenterad i strålande solsken i vackra Carl Jacobsens Have. Visningen var en av dem jag hade sett mest fram emot, men det mest anmärkningsvärda var ändå att Awa Malina hade fött sin son bara dagen innan.

Kollektionen bestod av ljusa färgtoner, transparenta lager, spets och lekfulla element, från sportiga inslag som New Balance-skor och tekniska tygval till feminina detaljer duon är så bra på.

Nästa stopp varStem, som bjöd på en helt annan energi. I ett industriellt varuhus satt ett team på rad och sydde ihop trasiga T-shirts som gäster hade tagit med sig (glömde ta med min), samtidigt som modellerna gick runt dem. Alla plagg i kollektionen skapades av befintliga restmaterial, vilket gjorde reparationen till en naturlig del av presentationen.

Dagen avslutades hos "Newtalent"Taus, en personlig favorit, som också stack ut. I presentationsformatet poserade modellerna dramatiskt framför glitterfyllda snäckskal. Trots de konstnärliga omgivningarna var det plaggen som verkligen fångade uppmärksamheten. Den första looken gav mig omedelbara associationer till Dilara Findikoglu, en komplimang av högsta grad. Stylingen av Louise Borchers var också mycket genomtänkt, med strumpor tvinnade och klippta runt skorna och Pandora-smycken utöver det vanliga.

Som huvudsponsor var Pandora också väl representerat i kollektionen. "Juho"-väskan var täckt av en blandning av smycken och ringar, medan en av modellerna bar en oversized trenchcoat, buttoned to the TOP (iykyk), med örhängen sydda direkt in i kragen som en slags smyckesapplikation.

Min favoritlook var däremot något som stod i stor kontrast till förra årets "sommarliga" presentation. En skulptural överdel med ett tryck som kan påminna om gammal tapet, dekorativa knappar och ett matchande capribyxor i samma färg.

Dag två startade på Refshaleøen, där bådeThe Royal Danish AcademyochSAFD(Scandinavian Academy of Fashion Design) presenterade sina studentkollektioner i råa industriella omgivningar. Jag älskar att åka på studentvisningarna. Det är något extra roligt med att se vad unga designers gör när de fortfarande har friheten att experimentera, utan att behöva ta lika mycket hänsyn till det kommersiella.

Efter både en båttur och en Uber hann vi precis medMKDT Studioi det att den första looken kom ut i trädgården. Modellerna kom i en tydlig färgordning, först de klädda i vitt, sedan beige och grått, innan det hela slutade i svart. Liksom hos OpéraSPORT dök det också upp blommor på modellerna, men här i en betydligt mindre dramatisk version.

Paolina Russoavslutade dagen med en visning som var rolig, men också minst sagt kaotisk. Dagen innan hade de ändrat biljetterna från enbart inbjudna till att öppna showen för publik, det märktes. Efter att teamet till slut hade lyckats skapa nog med utrymme utanför lokalen, kom modellerna ut i färgglada och roliga looks – flera på skateboard. Bland modellerna fanns också Ella Emhoff, Kamala Harris styvdotter, medan de enorma statement-smyckena från Tétier kanske var det som stack ut mest av allt.

HosHenrik Vibskovflätades modevisningen samman med en konstnärlig performance, med något så vardagligt som lotion som utgångspunkt. Mönster och tryck mixades på kryss och tvärs, sidenscarves stylades på lekfulla sätt och många modeller hade "icke-glasögonen" balanserade helt ytterst på nästippen.

Den sista dagen startade medI.AM.ISIGO(tidigare vinnare av Zalando Visionary Award) och en ganska annorlunda presentation än resten av veckan. Modellerna rörde sig genom en installation iförda skulpturala plagg och massor av texturer, bland annat gjorda av bananfibrer.

Solitude Studiostog oss med till Helligåndskirken. En av få gånger du får mig att dyka upp i kyrkan är tydligen för ett modeshow. Axlar och knän, däremot? På display. Med ett vackert soundtrack, naturligt solljus och kalktäckta golv öppnade en av mina favoritmodeller, Irina Frankild, visningen i en skulptural klänning. Sedan kom modellerna ut i platåskor, intrikata spetsar, experimentella silhuetter, mini-shorts, unika fickor och kontrastkanter mot transparenta material. Det var så Ghesquière-coded, på bästa möjliga sätt. Utan tvekan en av de starkaste visningarna under CPHFW.

Efter visningen sprang jag bort till Maria Torquato, som också gick i showen. Vi lärde känna varandra under CPHFW förra året, och hon är alltid en av dem jag ser fram emot att se på gatorna varje säsong.

Sista stoppet varCollina Strada, kanske den visningen jag hade sett fram emot allra mest. Det New York-baserade märket var årets internationella gäst och faktiskt anledningen till att jag slutade med att förlänga resan med två dagar, efter att de erbjöd sig att klä mig till visningen.

Operaparken var den perfekta platsen för Collina Strada och "Delirium in Bloom", sponsrad av The Climate Pledge. Alla looks var gjorda av rester från studions tidigare kollektioner, och de mjuka pastelltonerna kombinerades med allt från olika texturer och lager på lager till fascinerande och oväntade sätt att arbeta med tygerna på. När vinden tog tag i tinseltrådarna i modellernas hår såg det nästan ut som att de precis hade kommit upp från havet med sjögräs i håret.

Sockorna hade fått en liten uppgradering och var utbytta mot open-toe-sockor, där min favorit var ett par gjorda av paljetter. Två hundar fick också sin egen tur på catwalken, medan den transparenta "nakenklänningen" kändes väldigt rätt för ögonblicket, i en tid där allt fler designers rör sig mot tunna och transparenta material.

Och med det var jag väldigt glad över att jag bestämde mig för att stanna de två extra dagarna.